Ja, då var man hojlös igen för andra gången i mitt liv med A-körkort. Varför jag sålde min motorcykel beror på livssituationen för tillfället. Som entusiast och pedant är det alltid en blandad känsla att sälja sin motorcykel. Ju längre man haft den desto svårare blir det.
Min motorcykel – Aprilia SXV 550 2006
Jag hade ägt min Aprilia SXV i ganska exakt 3 år. Jag hann köra 600 mil under dessa 3 åren vilket inte är speciellt mycket. Det berodde dels på ett motorhaveri som uteslöt åkandet en hel sommar. Men även på grund av att jag är lite av en finåkare och åker väl i princip enbart när det är klarblå himmel. Är det moln som jag ens anar svart i ställer jag in hojplanerna för stunden. Detta mycket därför att det är ett helv*te att hålla skick på en hoj som gått i regn. Om man är en pedant och sitter med tandborste i varje vinkel och vrå under vintern för att få hojen näst intill nyskick är det inte roligt att få det jobbet ogjort efter en tur i regn. En annan faktor är att det finns få saker jag ogillar så som ett blött skinnställ. Dels för att det färgar av sig (jo, ett Dainese) och dels därför att man får rulla av sig det när man kommit hem. Efteråt blir det stelt och luktar illa. Så ja, enklare att undvika regn.
Hojen hade jag stylat så att den ska bli precis så som jag ville ha det. Ett enkelt och rått stuk. Så nära tävling som möjligt men ändå laglig på gatan.
Ljuddämpare är något som de flesta brukar börja med, även jag i det här fallet. Att få ett sportigt och bra ljud med hjälp av t.ex. slip-on är något som de flesta värderar högre än andra mc-tillbehör.
Första månaderna klämde jag dit några enkla tillbehör såsom fälgstripes, kraschpuckar, miniblinkers, nummerplåtshållare och en ny baklampa i LED. Detta lilla ingrepp gjorde stor skillnad då jag kunde montera av originaldetaljerna som var både stora och fula. Hojen såg dessutom ut som ingen annan SXV jag tidigare sett. Min hoj blev unik!
Vintern är den tid då man kan ge tillbaka lite till sin hoj. Putsa, polera, serva osv.
Jag har alltid haft för vana att, oavsett motorcykel strippa ner det allra mesta för att komma åt smuts som du inte gör med en vanlig tvätt. Detta gör att hojen ser välskött och snygg ut under sommarhalvåret. Eller ja, iallafall till en början.
Vårdepressionen uppstår
Sist gång jag var hojlös för många år sedan gick det till en början okej. Hade fått lite avsmak från åkandet då jag som tidigare nämnt i alldeles för hög fart var galet nära att gå av vägen in i en till synes tät trollskog. Det hade inte slutat väl. Så jag sålde senare under det året min Yamaha R6 som även den var fullproppad med tillbehör, annan ljuddämpare och förhöjt double-bouble kåpglas.
Yamaha R6 2001
Vintern utan hoj gick bra. Men i takt med att värmen kom och snön smälte gick jag för mig själv och tänkte när temperaturen slog över till 12 grader en dag att ”- Fan nu skulle jag ju kunna ta ut min motorcykel” innan jag snabbt kom till insikt att det kunde jag inte alls för jag äger ingen. Detta hände ett par gånger under våren. När jag sedan upptäckte en riktigt fin vårdag i April att det kryllade av motorcyklar överallt och hur mycket jag än försökte att inte lyssna hörde jag ylande radfyror i fjärran. Det blev riktigt jobbigt ett tag där på våren och en bra bit in på sommaren. Det dröjde till Juni sen köpte jag ny hoj för att stilla mitt sinne.
För första gången någonsin har jag inte den blekaste aning vad för typ av hoj jag kommer köpa nästa gång. Tankarna har pendlat mellan allt från caféräser till Supermotard. Det får bli mycket spekulerande och läsande innan det inhandlas nästa gång.
Det är alltid kul att testa något nytt.
