Som nämnt i tidigare inlägg har jag under året fått upp ögonen för Ducatis Hypermotard.
En motorcykel som i år kom med en annorlunda motor än tidigare modell. En 896 kubiks vätskekyld 89 graders v-twin motor. Tidigare modell har sedan modellens början 2007 varit en 1100cc oljekyld/luftkyld 89 graders v-twin.
Val av motor – Detaljer och tillbehör
Då jag i några år nu kört en Aprilia SXV med en mycket varvvillig v-twin har jag anpassat min körstil efter den. Vridmoment är roligt men svårt att styra bakhjulet ur en kurva med låga varvtal. Därför ville jag provköra en 896 för att få hålla varvtalet uppe.
Efter att ha pratat med en säljare med enorm erfarenhet av Ducati tyckte han att jag borde prova båda då det är två helt otroliga motorer.
Said and done. Tog med mig en lika Ducati-frälst kompis ner till Biscaya MC i Alingsås. Säljaren rullade ut två stycken Hypermotarder en röd 2010a med 1100cc motor och en svart 896cc. Två skönheter helt klart. Helhetsintrycket är lika imponerande som dess detaljer och tillbehör. Första intrycket hojarna emellan är att den nya ser mycket högre och har en underliggande ljuddämpare till skillnad från den tidigare som har dubbla ljuddämpare placerade under sadeln. Den äldre modellen har även infällbara backspeglar, en finess jag blev väldigt förtjust i. För hur fult det än är med backspeglar så är det väldigt bekvämt och säkert. Fäll ut backspegeln när du kör. Fäll in den när det är dags att rulla förbi fiket och ta en kaffe. Blir inte bättre än så! Backspeglarna hade dessutom inbyggda blinkers vilket är modernt, snyggt och säkert!
Ducati Hypermotard 821 2013
Jag och kompisen hoppade på varsin motorcykel, en 2013 och en 2010 års modell för att snabbt kunna byta efter halva rundan och känna skillnaden på de olika motortyperna och modellerna.
Jag började med den nya maskinen. 2013 års modell med en 896cc motor. I med sportläget och sen bar det av. Blev till min förvåning inte speciellt imponerad. Sadeln är urgröpt så du sitter väldigt fixerad och kan inte skicka rumpan fram och tillbaka för att viktfördela t.ex. vid bakhjulsåka ut ur kurvor. Motorn har en ganska tråkig effektkurva, en knapp powerwheelie på ettan sen inväntades en liten kick men precis när jag trodde kicken skulle komma gick varvstoppet i och det var bara att skicka i nästa växel för att upptäcka samma besvikelse igen och sen igen. Motorcykeln i övrigt kändes okej. Den gick att brotta ner utan några större problem i kurvorna och bromsarna bettade som de skulle.
Att Hypermotarden skulle kännas stor och klumpig var jag fullt medveten om då jag kommer från en hårt nerbantad SXV som väger knappa 115kg, så där behövs knappast några vidare spekulationer då Hypermotarden väger 180 kg. Nämnvärt är dock att nya modellen känns betydligt bredare över tanken vilket gav mig en känsla av för mycket touring.
Ljudet i denna motorn är väl egentligen det jag uppskattade mest. Ett snärtigt v-twin ljud som låter riktigt sportigt.
Men visst satt man bekvämt. Mjuk och stor sadel. Rätt och riktig körställning. Hade inte vart några problem alls med en mc-semester på denna motorcykel. Men känslan av touring överträffade motardkänslan tyvärr.
Ducati Hypermotard 1100 2010
Jag och kompisen bytte MC efter halva rundan för att byta håll och ta samma vägar tillbaka. Vi diskuterade lite snabbt och jag fick ventilerat min besvikelse över motorkaraktären och touringkänslan som ej gick att undgå. Jag såg på hans miner att han inte förstod alls vad jag pratade om. Han såg tvärtom väldigt nöjd ut efter att ha hoppat av hojen.
Jag hoppade på den röda med inga som helst förväntningar. MEN. Vilket vrid och vilken körglädje. Motorns effektkaraktär skriker v-twin. Underbart bottenvrid som inte ger med sig ett skvatt trots att jag inte släppte för än varvstoppet gick i. Chassit kändes styvare och sportigare än den andra modellen. Denna motorcykel är även smalare runt tanken vilket kändes bättre vid körning.
Jag matade fullt på en raksträcka och när jag tittade ner på mätaren hade jag nått en hastighet som fick mig att häpna. Då vet man att hojen överträffar ens förväntningar när man blir överraskad på det viset. Sist gång det hände mig satt jag på en sporthoj. Bra grej, helt klart!
Tvärtemot den nya modellen av Hypermotard är i detta fallet motardkänslan helt klart där.
En sak som båda modeller har gemensamt är att de är i stort behov av slip-on eller öppnade ljuddämpare. De låter ytterst lite när man sitter placerad bakom styret, lite pysigt tyst ljud som påminner om en ljuddämpare med dB-killer. Givetvis är detta en fördel för många. Men inte för mig. Ljudet ur en varvvillig v-twin är näst intill idioti att försöka gömma. Så ett slipon är ett givet första tillbehör på dessa motorcyklar.
